Ensam stod kvinnan kvar

Det fanns ingen som visste var hon var

En tår fall ner från kinden

Den blåstes iväg av vinden

100 meter över marken hon stod

Hon stod där och samlade mod

Hon tog upp en ring och höll den hårt

Hon visste inte att det skulle bli så svårt

Till hennes älskling hon ville fara

Men så ledsen ville hon inte vara

Hon saknade honom så

Men hon ville gärna avstå

Nu fick hon nog

Ner klev hon, landade och dog

Nu är hon i himlen med sin man

Men från jorden hon sorgligt försvann

Hon förstod aldrig att det fanns fler som höll henne kärt

Men dom var tydligen ingenting värt

Idag släpper hennes nära en tår

Hennes man har skapat flera öppna sår

Nu kanske fler till himlen vill fara

Det döda är en dödsfara


Puss på er sockertoppar ! Längtar tills David kommer hem imorn, då blir det skoj.