Vissa saker är så konstiga- människor. Man kan inte lita på någon verkligen, jag kan inte ens lita på mig själv. Jag litar på få, högst en. Men vem säger jag inte för man ska inte säga att man litar på någon, då blir det fel. Vissa kommer andra går, men som man säger så består ju vissa. Dom man vill ha, som tycker att man duger och är bra. Mitt humör går upp och ner som en jävla crossbacke. Jag kan skratta och ha kul men innnerst inne så är det någonting som tär. Vissa saker glömmer man aldrig, det finns en som alltid gör mig glad.. jag blir glad när jag får ett sms till och med. Vad det än är så ser jag det positivt och försöker alltid bortse från det som är dåligt- det är jag bra på. Men det funkar inte i längden, jag kan inte blunda för sanningen.