Känner mig så jävla glad ibland bara över vissa personer som finns i mitt liv och dom jag har släppt. Det är jävligt skönt att bara kunna rulla vidare så lätt, men jag tycker synd om vissa som jag inte kan vara nära runt pga av andra. Men ibland blir jag bara så arg på vissa som inte kan släppa taget någon fucking jävla gång. De ska alltid ligga och nagga upp ett ytligt sår och gräva djupare och djupare. Dessa personer har helt enkelt inte växt upp :) Kort och gott. Dessa människor ska vi ge massa mjölk så att de kan växa och bli stora och starka eller hur? Men nu är jag fan glad, jag har de personer jag alltid har behövt ha. Kompisar som inte ljuger en upp i ansiktet, nån jag väldigt mycket tycker om.